Henry Henry Henry, tänk att snart var det ett år sedan du på t-centralen stod med huvudet gömt under axlarna, tog mig i handen och skakade den i säkert 10 sekunder. Det känns helt sjukt att du ska hem, för hem för dig är här. För oss är det. Du är sjukt cool som kom hit, som utbytesstudent i ett år utan att ha en aning om vilka vi var, vart du skulle komma. Men erkänn att du är nöjd? Lätt. Jag kommer sakna dig, det kommer jag fan att göra. Det känns helt fel att du har åkt! Till Nya Zeeland liksom, det är inte bara att ta bussen dit. Det är en lång väg, en rejäl bit att "åka buss". Sportkillen vi trodde du var, datornörden du är. Hur du alltid suckar åt allt jag gör, när jag kommer med grymma ideér och du bara skakar på huvudet. Det är stört hur mycket jag kommer sakna dig. När jag bjuder hem fel killar och behöver nån att snacka med(?) En storebror. I Dubai, när vi hela tiden stod i havet och sjöng "Love story". That you were Romeo, you were throwing pebbles and my daddy said stay away from Juliet. And I was crying on the staircase, begging you please don't go. Ingen kan sjunga den som vi! Jag saknar dig redan brorsan. Fan, det här är jobbigt. Trodde inte att det skulle kännas såhär, men det är tungt. Men vi ska ses igen! Och jag kommer ringa dig minst 1 gång i veckan och säga SNOPP, så att du inte glömmer mig. Ha det grymt i Nya Zeeland, JAG SAKNAR DIG!

/ Lillasyster, varesig du vill eller inte.